Titti Qvarnström
Var är brudarna?
Är frågan som blivit mer och mer aktuell i restaurangbranschen. Den har varit uppe på tapeten i ett antal olika forum den närmsta tiden. Ja, visst är det så att de flesta erkända kockarna i Sverige är män. Manliga kockar syns mer i media och det är större andel manliga kockar som deltar i tävlingar. Men detta är inte speciellt nytt, eller hur? På Tore Wretmans tid tror jag inte att det fanns speciellt många framstående kvinnliga kockar i de svenska köken. Idag har vi ändå ett par stycken och då tänker jag främst på Karin Fransson på Hotel Borgholm som är en förebild. Andra ”mediala” kockar är exempelvis Tina Nordström,och Leila Lindholm. Även om de har arbetat i restaurangkök tidigare ser jag inte dem som självklara förebilder till unga tjejer i början i karriären. Nej, de borde snarare ta en titt på Anna Johansson på Vendels restauranger och Titti Qvarnström på Bloom in the Park, de är aktiva drivande kockar i branschen. För tv.kockarna kan inte inspirera eller driva en till det yttersta, för de är inte till för oss branschfolk utan för allmänheten.
Det verkar som att många tjejer drömmer om kockjobbet utanför restaurangköken och istället ser frilansuppdrag så som kokboksförfattande, bloggande, tidningsjobb och tv-gig som målet. Inget fel med det, men rekommenderar alla att testa på hetluften vid spisen. Jag tror att många finner klimatet i köket lite väl hårt, en grabbig jargong, militärisk och hierarkisk ordning – en speciell arbetsmiljö man älskar eller hatar…
En miljö jag har lärt mig att älska och känner mig som hemma i. I början får man vara beredd på att få lite stöttar och knuffar, men detta är inte unikt för tjejer utan detta sker killar också. Det finns en ”macho” tradition i branschen a’la Gordon Ramsay eller Marco Pierre White men den håller till viss del på att suddas ut. Den inställningen är nästan lika självklar till att överleva som att Bearnaisesåsen kommer leva för alltid.
För en tid sedan fick jag frågan om jag tror att jag någon gång blivit könskvoterad? – Det hoppas jag inte, svarade jag. För det tycker jag är att dra det hela ett steg för långt. Vem vill bli inkvoterad på grund av en minoritet och inte pga av sina kunskaper eller kvalifikationer. Nej, kvotering är inte svaret på att höja tjejers plats i rampljuset i branschen. Jag tror snarare på hårt arbete ifrån restaurangskolorna och arbetsplatserna, där ansvariga ska pusha tjejerna minst lika mycket som killarna om inte lite mer. Branschen har blivit medveten om situationen och de flesta verkar intresserade av att minska barriären mellan män och kvinnor. Så allting kommer att falla på plats tillslut, inom fem år tror jag på en kvinnlig Årets kock, kvinnliga medlemmar i kocklandslaget och fler kvinnliga krögare till ambitiösa restauranger.
You go girls!
Peace, Love and Cooking!
Frida Nilsson
www.foodandwine.se
Om du gillade den här artikeln, dela gärna den!
Du är helt rätt på det!! Som gammal kvinnlig kock och kökschef vet jag precis hur jargongen går, oavsett var i världen du jobbar… och den jargongen är lika tuff mot grabbarna som mot töserna…. det som kan vara skillnad är att töserna inte alltid är så förberedda på det som grabbarna är (könsfördom, jag vet..) men jag tycker nog att jag klarade mig bra i branschen så länge jag var kvar och jag älskade det!!
Att arbeta i ett kök på en restaurang som har omsättning är inte ett arbete, det är en livsstil.. det är 200% eller inte alls! Idag har jag lämnat hela restaurangbranschen och har ingen önskan att komma tillbaka.. om nu inte just Gordon Ramsey står utanför dörren och ber mig komma och jobba för honom… och det lär han ju inte göra.. men för mig är han den perfekte kökschefen, rak, tydlig, tuff och med massor av hjärta.. alla svordomar och allt det andra är ett sätt att ventilera trycket och har inte ett dugg att göra med värderingar av PERSONER, det har med handlingar och resultat att göra.. tror att många tjejer blir avskräckta av detta, men jag kan inte tänka mig något värre än att jobba i ett kök under en mjuk, tyst kökschef som inte är tillräckligt passionerad att han eller hon har hela sitt känsloregister med sig i köket och som är tydlig med vad han eller hon önskar sig från sin stab.
Könskvoterad har jag aldrig blivit och tack gode gud för det!! Tänk så hemskt att bli kvoterad in i ett kök och sen inte hålla måttet!! Jag kan inte ens tänka tanken till slut!! Så pinsamt och så fruktansvärt tufft att hamna i den situationen!!
Det bästa hade nog varit om föräldrar ville lära sina döttrar att inte backa och bli ledsna när de hör en tuffare jargong, utan att lära dem stå upp för sig själva och hävda sig och sin plats på jorden!
Håller med dig, självklart är en tydlig ledare i köket A och O. Men tyvärr är inte alla beredda på hur hård jargongen kan vara samt den hårda ordningen som krävs för att driva ett framgångsrikt kök. Antingen älskar man branschen eller hatar den – det är ett speciellt liv! : )
Bra Frida. Jag är gärna med och lyfter fram tjejerna i branschen. Hur jag kan påverka kvinnliga elever är en stor fråga som jag skulle vilja ta upp med rätt människor och du är en av dem. Bra skrivet! Vi hörs.
Hejsan Staffan! Kul att du ser vikten av att hjälpa till att lyfta fram tjejerna i branschen. Vi får helt enkelt slå våra kloka huvud ihop och hitta på något!